... för gående. Kan tyckas onödigt, men ibland önskar jag att det skulle finnas! För varför är det alltid jag som ska väja? För så upplever jag det, för det mesta faktiskt. Så ibland bestämmer jag mig - Jag väjer inte, ibland funkar det och ibland inte, för förmodligen tänker den mötande likadant. Då blir det en liten knuff. Imorse när jag gick till bussen fick jag två möten. 

- En dam med cykel och hund, hon vägrade och jag med, men jag gav mig inte så hon fick snällt ge plats åt mig på trottoaren.
- En dam med två hundar står och messar rör sig inte en millimeter, var tvungen att gå ut på vägen. Hade det kommit en bil hade jag snällt fått stå och vänta, eller hade damen flyttat sig då, kanske vem vet.